Thursday, May 21, 2009

Favorit i repris

Nu har Elias gunga åkt fram igen. Den har verkligen varit en räddare i nöden och det verkar som att vi kommer att få nytta av den nu med. Marcus sitter och sover i den just nu. Äntligen får mamma lite egentid.


Elias i gungan


Marcus i gungan


Jag är hemma ensam med pojkarna för DaddyFool har åkt iväg på Claes svensexa i Linköping. Han kommer hem imorgon igen. Då ska vi till Södersjukhuset på bebisfotografering. Om vi orkar. Annars får vi ta det en annan fredag. Funderar på att ta med mig Elias och Marcus ut en sväng. Elias är nog lite sugen på att cykla. Hans cykel är ju lagad nu. Just nu tittar solen fram ser jag. Tyvärr så känner jag att jag har lite ondare idag så vi får se hur länge jag orkar vara ute. Kanske jag får med mig syrran ut till parken. Vi får se. Hasta la vista!

Var förresten på bvc igår. Nu väger han 4870 gram och han är 55 cm lång.

Thursday, May 14, 2009

Äntligen har han ett namn!

Sitter i lugn och ro vid datorn. Nåja, lite beredd på att Marcus kan vakna när som helst. Jo, det blir Marcus. DaddyFool gick med på det till slut, i gengäld ska plutten även få sin fars namn i andra namn. Han ska även heta Anders, detta efter min farfar och efter DaddyFools farfars far. Skönt att detta namndilemma är över.

På lördag ska vi hem till Elias och Marcus mormor på middag. Det ska bli intressant att se om lillplutten låter oss äta i lugn och ro eller om vi får ta det i omgångar så som vi fick göra när Elias var bebis. Jag kanske får bygga nån anordning så att han kan ligga konstant vid mitt bröst. Han är ju vårat lilla matvrak. Nåväl, jag antar att han är närhetstörstande också. Han äter, kräks lite emellanåt och äter igen efter det. Han börjar se ut som en liten Buddha nästan.

Jag har fortfarande ont, men har börjat försöka minska på Alvedonintaget också ändå. Hoppas att det blir bra snart!!! Om man skulle skaffa fler barn så skulle det vara svårt att välja om man skulle föda vaginalt eller med planerat snitt. Det verkar ju bli tidskrävande, smärtsam läkning det här också. Pest eller kolera. (Nu har ju DaddyFool och jag bestämt att det inte blir fler barn, men det är en rent hypotetiskt tanke).





Tuesday, May 05, 2009

Ny familjemedlem

Nu har våran lilla "Bubbla" kommit ut! På natten mellan 18 0ch 19 april satte värkarna igång. (Ca kl 02). Hade haft lite ont under kvällen också men det avtog. Men vid två tiden var det regelbundna värkar som kom med ca 10-15 minuters intervall.
Vid fyra tiden ringde vi till mormor och hon kom hit ca en timme senare. Elias vaknade strax efter och låg och pratade trots flera tillsägelser att han skulle somna om. Han tyckte väl att det var spännande att han skulle bli storebror såklart! När jag ringde till förlossningen så sa de att värkarna höll i sig för kort tid (ca en halv minut). Jag fick rådet att ta en dusch för att mildra smärtan (som i och för sig inte var så farlig än så länge). Allt eftersom morgonen och förmiddagen led så tilltog smärtan och värkarna blev till slut lite längre. Nu fick jag informationen från förlossningen på SöS att det var fullt för tillfället men att det snart skulle rondas och att det förmodligen skulle finnas plats sen när det gjorts några utskrivningar. Detta kändes ju naturligtvis lite nervöst. Tänk om jag skulle behöva "slussas" vidare till ett annat sjukhus. Vi hade ju räknat kallt med att komma till SöS. I allafall, efter ett tag ringde de och sa att vi kunde komma in vid 12 tiden för då fanns ledig plats. Puh!!! Vi tog en taxi och åkte in. Fick sitta och vänta ett litet tag i väntrummet medan de gjorde i ordning vårat rum. Där pratade vi lite med ett annat par som fick ett barn dagen före. Väl inne på rummet så kopplades ett CTG och de kollade hur mycket jag öppnat mig. Värkarna tilltog och jag fick lustgas. Efter ett tag kände jag att det inte skulle räcka med lustgasen så de kallade på narkosen och de förberedde för epiduralbedövning, vilket jag fick sen. Såååå skööönt!!! Lustgasen hjälpte lite den också men den är lite märklig på så sätt att känslor och sinnen förvrängs på nåt konstigt sätt. Vid ett tillfälle kopplade jag loss slangen som gick till lustgasmasken. Jag minns inte varför men just då kändes det som en rationell sak att göra. DaddyFool måste ha tyckt att jag var konstig. Han var ett stort stöd under hela tiden. Hjälpte mig att få i mig nyponsoppa och annat att dricka. Det blev en lång väntan. Från första värkarna hemma så tog det 20 timmar innan "Bubblan" kom ut. Ett personalbyte hanns med. Kl 22.01 kom han ut. Jag var så trött så trött. Hade ju inte sovit på över ett dygn. Höll nästan på att somna under värkarbetet till och med. När han kommit ut så hade han navelsträngen ett varv runt halsen så barnläkare tillkallades. Men han piggnade snabbt på sig. När moderkakan kommit ut så tillkallades en läkare för att sy. Jag hade fått ganska kraftiga bristningar. Hon sydde i en evighet kändes det som. "Bubblan" låg på min mage under tiden. Han var så söt så söt. Och så liten så liten.

Daddy Fool gick väl vid ca kl 00.30. Han var ju tvungen att gå hem till stackars trötta mormor som passat Elias hela dagen och kvällen. Innan han gick hade vi fått in en bricka med smörgåsar och cider som vi mumsade på. Senare så sa barnmorskan att hon skulle ringa till BB avdelningen för att höra när jag kunde få komma dit. Under tiden slocknade både jag och "Bubblan". När barnmorskan kom in för att tala om att vi skule få flytta upp till avdelningen så hade hon inte hjärta att väcka oss så vi fick sova vidare. Fick åka rullstol upp till avd 73 tidigt på morgonen efter istället. Där blev vi kvar till tisdag eftermiddag då Daddy Fool och Elias hämtade hem oss. De hade ju varit upp och hälsat på ett par gånger inan dess såklart. På måndagen så kom även mormor, moster Sanna, Palle, och morbror Jocke upp och hälsade på.

Nu har vi börjat komma in i vardagen igen. "Bubblan" har inte fått något namn ännu. Jag vill att han ska heta Marcus och DaddyFool håller på David. Vi får se var det slutar. Men jag tycker verkligen att han ser mer ut som en Marcus än David. För själva namnet David har jag inget emot, tvärtom. "Bubblan" äter, sover, äter, äter. äter, bajsar, kissar, äter, äter och äter. Han vägde 4140 g när vi var på bvc i torsdags. Han vägde ju 3490 g när han föddes och han var 51 cm lång. Huvudomfånget var 36 cm om jag minns rätt. Jag går på kontroller på mvc för att hålla koll på läkningen och blodtrycket som legat lite högt även efteråt. Som högst hade jag 150/100. Idag hade jag 135/85 så det verkar vara på bättringsvägen. Äter Alvedon kontinuerligt men har slutat med Voltaren. Kan hända att jag tar någon enstaka Voltaren om jag har mer ont. Barnmorskan på mvc säger att det läker fint men att det tar tid eftersom det är så stora bristningar. Ibland känns det som att det är bättre men ibland känns det som att det aldrig kommer att bli bra igen.

Det verkar som om "Bubblan" börjat få lite problem med magen. Enligt bvc sköterskan så brukar de flesta barnen få lite magproblem men med tanke på vad vi gick igenom med Elias och hans kolik så är det inte konstigt att man känner en liten gnagande oro att det ska bli likadant nu. Håller tummarna för att det inte ska bli så illa! Är ganska låst i och med att vår lilla pojke vill ligga vid bröstet hela tiden. Är det inte mat han vill ha så är det närheten och snuttandet. Med tanke på allt detta och smärtan så har jag inte haft varken tid eller lust att skriva på ett tag. Ska försöka få till små inlägg då och då i alla fall.

Här kommer lite blandade bilder på vår lilla familj: